Feeling Blue

Vet du vad som är magiskt med måleri? Alla lager.

Du ser aldrig alla lager i en färdig tavla. Du ser resultatet. Slutprodukten.

Men bakom den finns timmar, dagar, ibland veckor, månader, år av lager på lager på lager.

Det som fascinerar mig mest när jag målar är hur varje lager berättar sin egen historia. Vissa lager skulle kunna vara egna målningar, men jag är inte färdig. Och det är först när alla lager samspelar som magin händer.

Det tar sin tid, tiden av tvivel, omstarter, misstag och jag lär mig något i dessa lager och resultatet du ser blir något som aldrig kan kopieras för det hände där och då. När allt annat försvinner.

Det är något händer med mig när jag står där framför en målning och kommer in i den, det är där konsten skapas. I mellanrummen.

I pauserna mellan penseldragen.

Jag tror det är därför jag älskar just den här tavlan så mycket. För att jag minns kampen med den. Hur jag nästan gav upp, men fortsatte ändå.

Det är lite som livet självt, eller hur?

Vi ser bara varandras “färdiga tavlor” – jobben, relationerna, hemmen. Men under ytan finns alla lager av försök, misslyckanden och nya försök.

Det är där det verkliga skapandet sker.

Där vi verkligen lever.