Vad händer när en gallerist säger att du inte har något speciellt?

Hur får jag en gallerist?

Det är en fråga som jag ofta får från andra konstnärer. Men först, låt mig berätta en historia som jag aldrig glömmer…

Vet du vad som händer när en gallerist säger att din konst “inte har något speciellt”?

2016 bestämde jag mig för att jag ville testa att arbeta med ett galleri, jag hade sålt alla tavlor jag skapat de senaste 4 åren, visat min konst på TV, ställt ut i bl a Paris och satsade nu heltid på konstnärsdrömmen. Jag lämnade mitt fasta kontorsjobb på ett globalt stort företag bakom mig.

Sagt och gjort…

Jag skrev ett mejl till ett galleri jag fått tips om, valde omsorgsfullt ut och bifogade mina bästa verk och jag klädde upp mig i både självförtroende och fina kläder.

När jag kom dit möttes jag av en person i svartgrå tröja och runda glasögon. Jag presenterade mig med mitt gladaste leende:

– “Hej! Karin Holmström heter jag, konstnär.”

Svaret jag fick?

–“Jag får så många mejl från människor som du. Man kan inte bara komma in så här oanmäld. Så gör man bara inte! Förresten tycker jag inte dina målningar har något speciellt.” *

*(jag skriver mer ingående om denna händelse i kapitlet GALLERISTEN i min bok “Fearless – konsten att leva kreativt”. – endast några svenska ex kvar i skrivande stund)

Jag backade ut som en slagen hund. Min energi var borta. Jag kände mig som bortkastat skräp.

Allt jag kunde tänka var: “Hur naiv är jag? Jag har ingen konstskola i ryggen. Jag har inte de rätta kontakterna.”

Det var min man som fick mig att se klart igen:

–“Bra, då vet du vem du inte vill jobba med framöver.”

Så istället för att ge upp, gick jag tillbaka till min ateljé och fortsatte måla. Jag postade bilder i sociala medier och gjorde mig mer synlig.

En kort tid senare fick jag mejl från två helt olika, väletablerade gallerier som båda ville ge mig soloutställningar.

Från ett nej – till många ja!

Det som började med ett smärtsamt nej har idag blivit till flera fantastiska, långvariga pågående samarbeten.

Här är vad jag lärde mig:

1. Att få nej är en del av processen Ett nej är bara ett nej från en person – inte från hela världen och det är lika mycket du som väljer!

2. Konstskolor är bra, men uthållighet och rätt stöd är bättre

Min brist på formell konstutbildning oroade mig ibörjan. Det handlar mer om att fortsätta skapa, utveckla sig, våga visa dig och exponera ditt arbete än vilken skola du gått på. Din konst kommer hitta dina människor – fortsätt lära dig, ta rätt stöd och hjälp på vägen. Jag har investerat i olika mentorer genom åren som hjälpt mig massor.

3. De bästa samarbetena bygger på ömsesidig respekt och förståelse. När du hittar gallerister och samarbeten som verkligen förstår din konst, blir det magiskt💫. Mina långvariga samarbeten har gett mig mer än bara försäljning – de har gett mig förtroende, sammanhang och fortsatt utveckling🎨.

Om du också drömmer om att få din konst sedd och älskad – ge inte upp. Fortsätt skapa. Fortsätt dela. Fortsätt knacka på dörrar. Jag ser hos de jag coachar i mitt Fearless Art Program att det händer saker när vi vågar och orkar fortsätta, när längtan är större än rädslan för att bli avvisad. För någonstans där ute finns människor som kommer att förstå och älska din konst. Det känns och går igenom och de mötena är helt magiska.

Vad är ditt bästa tips för att hantera när du får ett nej eller en motgång? Har du upplevt något liknande som jag gjorde? Svara gärna och berätta.❤️😊

Varma hälsningar

Karin Holmström

PS. Vill du möta konsten genom ett samarbete jag är mäkta stolt över? Det är 7:e gången jag är med på påskrundan på FABRIKEN i Bästekille. Välkommen till Österlen i påsk.🐣🎨  Du hittar 34 konstnärer i olika genrer under samma tak, bla visas delar av Madeleine Pyks tidigare utställning. Här kan du läsa mer!

Hoppas vi ses i påsk – jag är där 19-20:e april!